LOVEFiLM
17:56, 28 April 2011
Alla har vi gjort det någon gång. Ljugit om att vi sett en film fast vi egentligen inte har det. Anledningen till att vi gör det varierar. Men det gör inte filmerna som vi ljuger om.
Vi på LOVEFiLM har givetvis gått till botten med problemet och plockat fram de tio filmer som vi ljuger allra oftast om att vi sett. Rösta nu och hjälp oss att utse filmen som allra flest ljugit om att de sett!
Rösta här!
PS. Är vi ute på hal is? Finns det ännu fler filmer som du tycker borde vara med på listan och som du någon gång ljugit om? Skriv namnet på filmen och motivera varför och när du ljög om att du sett den i kommentarsfältet nedan. Bäst motivering vinner just den film du brukar ljuga om på DVD. Allt för att du ska behöva slippa ljuga nästa gång! DS.
Hans Wiklund
15:36, 27 April 2011
Ok. Jag har gjort typ 1000 TV-intervjuer med olika skådespelare och regissörer… Men det är så här man SKA göra. Kolla skäggdåren från Baksmällan Moonlighta som intervjuare.
Hans Wiklund
11:38, 27 April 2011
Såg Biutifull med Javier Bardem igår. Satan vad bra den var. Bardem och regissören A G Inarritu framstår allt mer som den spansktalande filmvärdens största genier.
Sjukt sorglig och gripande historia om en luffare som försöker göra rätt när hans veckor är räknade.
Blir helt besatt av Bardems ansikte. Hans gigantiska sorgsna ögon hans märkligt platta Inka ansikte…
Hans Wiklund
22:32, 25 April 2011
Ingen Spielberg
Ursäkta att jag varit lite indisponibel. Varit mycket TV på sistone Guldbaggegalan, Total Blackout, Minuten, Herr och Fru, Gladiatorerna och Idol just nu…
Jag är väl ingen Steven Spielberg precis men jag regisserar ändå den nya fina Idol-juryn inför hösten. Laila och Bagge är kvar och nya är gamla punk legenden Pelle Lidell och Alexander Bard. Mycket duktig kvartett.
Hans Wiklund
16:09, 21 April 2011
Dom flesta filmstjärnor är väldigt trevliga. Trots att dom ofta inte kan skilja på Sverige och Swaziland, men för säkerhetsskull är dom ändå professionella då dom har en film att sälja. Låt vara i ett konstigt kommunist land långt borta, men många bäckar små och så vidare… Men inte Sean Penns fru Robin Wright. Efter Forrest Gump där hon spelade Forrest livs kärlek var hon het till tusen. Träffade henne för den inte allt för märkvärdiga Kärleksbrev med Kevin Costner från 1999.
Men intervjun gick snett direkt. Kanske ställde jag en halvkorkad fråga om hur det var att kyssa Kevin eller liknande som jag var tvungen att ställa eftersom min producent sagt att det var viktigt fast jag själv tycket det var oviktigt… Nåja. Robin fick frispel och började försöka härma min brytning i sina svar. Och ännu värre: Hon trodde uppenbarligen att jag var tysk och bollade iväg ord som Yez und so Weiter… Jag reste mig och gick och kunde därmed notera min absolut sämsta intervju genom tiderna.
LOVEFiLM
13:56, 14 April 2011
Inför den stundande påsken vill vi på LOVEFiLM slå ett slag för gamla traditioner och hedra tristessen som många förr tvingades genomlida under Långfredagen. Just därför har vi rotat runt på lagret bland våra 20000 titlar och plockat fram några av LOVEFiLMs allra längsta filmer. Vissa långtråkigare än andra.
Eftersom åsikterna hos oss på LOVEFiLM går isär om vilken av filmerna som är allra långtråkigast behöver vi nu din hjälp med att rösta fram en värdig vinnare!
Klicka här för att rösta fram den allra långtråkigaste filmen inför Långfredagen!
Hans Wiklund
12:59, 08 April 2011
C-skådisen, Elvisimitatören och videobutiksbiträdet hade slagit igenom stort med Reservoir Dogs på Sundance-festivalen i januari 1992. Samma år visades den på filmfestivalen i Stockholm och filmnörden Quentin blev så förtjust i Stockholm att han återvände ett par år senare och presenterade en egen sektion favoritfilmer. Nästan uteslutande risiga amerikanska skräck och exploitationfilmer från 70-talet. Filmkopiorna hade samlats ihop från lite varstans och höll inte toppkvalitet, om man ska uttrycka det hela lindrigt.
Halvvägs in i filmen Coffy från 1973 med Pam Grier gick filmen helt sonika av. Eller av. Den föll sönder av slitage. Vi var väl 12-15 personer i publiken som suckade. Men Quentin, som satt längst fram, stormade genast upp på podiet och började spela upp fortsättningen av filmen. Han var alla skådespelare, ljudeffekter och stunt. Han var sjövild och skrek och sköt och trasslade och en kvart senare efter att ha tagit sig igenom den rafflande slutscenen utbröt hänförda ovationer från mig och dom andra tappra i publiken.
Quentin är filmnörd. På riktigt.
Hans Wiklund
11:32, 01 April 2011
Presskonferenser i filmvärlden brukar bli hejdlöst festliga tillställningar. Med stöddiga filmstjärnor som raljerar över den församlade pressens idiotiska frågor och knaggliga kunskaper i engelska.
I synnerhet är det pressmötena nere på filmfestivalen in Cannes som har högt underhållningsvärde.
En blandning av pretentiösa små tidskriftsredaktörer och utspökade skvallertidningstanter. Och frågorna är inte sällan långrandiga redogörelser om vad journalisten i fråga själv tycker om ditten och datten utan någon som helst fråga riktad till någon närvarande. Svaret blir i regel. Va? Eller: Nej. Eller i bästa fall ett raseriutbrott…
En gång tog det hela en högst oväntad vändning, och jag minns uppriktigt inte vilken film det handlade om. Eller ens vilka skådespelare som var närvarande. Bara att det var i Cannes.
En imbecill Italienska lyckades reta upp intervjuobjekten så mycket att man avbröt presskonferensen.
Jag stod precis bredvid och gapskrattade.
Men döm om min förvåning när Festivalens vakter på någotvis missuppfattade situationen och trodde att det var JAG som betett mig konstigt.
Följdriktigt slängdes jag ut och den Italienska galningen satt nöjt kvar.
