The Kings speech där Colin Firth spelar stammaren George VI. Väldigt bra film och dessutom fyller den 3 mycket viktiga kriterier för en Oscarvinnare historiskt sett.
Handikapp – Check
Kostymepos – Check
Brittiska skådespelare – Check
Tror den kommer att göra ett cleen sweep och sopa hem det mesta av sina 12.
Vad händer med Oscar? Vad tusan ska man ha så många till? Jag har sett alla 10 och försäkrar er att det hade räckt med The Fighter med Mark Wahlberg, The King’s Speech, The Social Network, True Grit av bröderna Coen och den väldigt fina Winter’s Bone.
Har intervjuat Anthony Hopkins ett flertal tillfällen. Med start i Berlin för När Lammen tystnar. Alltid lika välartikulerad. Tyst hummande kan han dra stories om att han på den gamla ”fyll-skalle-tiden” ( Sir Tony hade problem med flaskan innan han blev Sir Tony) hade slagit både kollegor och en regissör på käften.
- Regissören var en idiot och filmen var en idiotfilm. Och det där med film och skådespeleri var inte så allvarligt, menade Sir Tony.
När jag skulle intervjua honom för den inte helt lyckade uppföljaren Red Dragon var det emellertid annat ljud i skällan. Först tvingades man skriva på ett kontrakt där man förbjöds att ställa frågor om Favabönor och Chianti (Dr. Lecters favoritföda). Sir Tony är en aktör och har inget med sina karaktärer att göra.
No problemo. Jag strök genast bort alla larviga vin- och bönfrågor och så var det dags att träffa hedersknyffeln Tony.
Döm om min förvåning när det istället är Hannibal Lecter som promenerar in i rummet. Håret. Det otrevligt milda ansiktsuttrycket. Huggtänderna dolda bakom tunna läppar.
Oups. Det där med skådespeleri hade tydligen blivit allvarligt ändå.
- Hm, anser du dig plötsligt vara lite av en metodskådis, Sir?, frågade jag.
- Nej. Nästa fråga.
- OK. Vilken typ av italienska viner föredrar du?
Har aldrig någonsin varit så nära att få ansiktet avbitet…
En av mina stora förälskelser på bio var Halle Barry. Träffade henne första gången för Spike Lees Jungle Fever. Hon hade en liten roll, men var totalt förtjusande.
Flera år senare var jag mer än lovligt uppjagad då jag skulle få träffa henne igen. Jag har glömt vilken film det var men intervjun skedde ute på Los Angeles flygplats. LAX. Uppe i flygledartornet av alla ställen.
Jag fantiserade fritt och inbillade mig att nu skulle det ske. Jag skulle göra en sådan enastående charmerande intervju att det skulle bli jag och Halle. Vi skulle gifta oss och leva lyckliga i alla våra dagar i Hollywood.
Så dök hon då upp. Glad, änglalik, förtjusande och… med en stor svart mustasch!?
Vad i hela skogen? Hur jag än försökte tala med henne kunde jag bara tänka på att hon faktiskt hade mustasch. Hade hon odlat den med flit? Var det förberedelse för en roll? Hade hon en dålig överläpps dag?
Det blev inget mellan Halle och mig. Och den svarta missprydande mustaschen har jag aldrig sett sedan dess. Kanske var det inbillning? Kanske ville hon pröva min kärlek?
Skitsamma. Nu är vår relation bra igen. Hon är Hollywoodskådis och jag tittar på film.
Ingen karnevalsyra här nere på Strøget trots att Danmark vann bästa icke engelskspråkiga film med Susanne Biers Hämnden. Kan hon göra om bedriften vid Oscargalan borde det öppna dörrar för Persbrandt i Hollywood trots sin högstadie engelska.
Inga större sensationer i övrigt- förutom möjligen Ricky Jervais avrättning av Hollywood i egenskap av värd för galan.
Bästa dramat Social Network lär väl möjligen bli utmanad av The King’s Speach på Oscargalan, som faktiskt är minst lika bra.
The kids are alright vann kategorin musikal/komedi utan att vara vare sig det ena eller det andra. Habilt drama, bitvis bra skådespeleri. Inte mer.
I natt sändes galan och nedan har vi listat vinnarna. Vad tycker ni – hiss eller diss?
Bästa film – drama
The Social Network
Bästa film – komedi/musikal
The Kids Are All Right
Bästa icke engelskspråkiga film
Hämnden (Susanne Bier- Danmark)
Bästa regi
David Fincher – The Social Network
Bästa skådespelare – drama
Colin Firth – The King´s Speech
Bästa skådespelerska – drama
Natalie Portman – Black Swan
Bästa skådespelare – komedi/musikal
Paul Giamatti – Barney’s Version
Bästa skådespelerska – komedi/musikal
Annette Bening – The Kids Are All Right
Bästa birollsskådespelare
Christian Bale – The Fighter
Bästa birollsskådespelerska
Melissa Leo – The Fighter
Bästa animerade film
Toy Story 3
Bästa manus
Aaron Sorkin – The Social Network
Bästa filmmusik
Trent Reznor och Atticus Ross – The Social Network
Bästa sång
“You haven’t seen the last of me” – Burlesque (Diane Warren)
TV
Bästa TV-serie – drama
Boardwalk Empire
Bästa skådespelare – dramaserie
Steve Buscemi – Boardwalk Empire
Bästa skådespelerska – TV-drama
Katy Sagal – Sons of Anarchy
Bästa TV-serie – komedi/musikal
Glee
Bästa skådespelare – komedi/musikalserie
Jim Parsons – The Big Bang Theory
Bästa skådespelerska – komedi/musikalserie
Laura Linney – The Big C
Bästa miniserie eller TV-film
Carlos
Bästa skådespelerska – miniserie/TV-film
Claire Danes – Temple Grandin
Bästa skådespelare – miniserie/TV-film
Al Pacino – You Don’t Know Jack
Bästa birollsskådespelerska – TV-serie/miniserie/TV-film
Jane Lynch – Glee
Bästa birollsskådespelare – TV-serie/miniserie/TV-film
Chris Colfer – Glee
Cecile B DeMille Lifetime Achievement Award
Robert De Niro
Riktigt bra om än lite deppig historia om en flicka som bor åt
helskotta uppe i skogen i Missouri och letar efter sin pappa som
försvunnit. Här finns bersmän, rödnackar, banjospelare och shitkickers
på längden och tvären i detta glömda USA där en vit underklass bor i
skjul, äter ekorre och kokar knark. Lite åt Deliverence – Sista färden
hållet.
Men det här är en mer naken, realistisk men samtidigt poetisk film om
en tuff tjej som bli ännu tuffare.
Intervjuade Eddie Murphy första gången 1991. Det handlade om filmen The Distinguished Gentleman (Varning Washington) om en skurkaktig lurendrejare som myglar sig in i politiken.
Den här intervjun föregicks av bästa tänkbara uppladdning. Jag hade i uppgift att skriva om Disneyland i Orlando och bodde på ett gigantiskt hotell designat som en delfin. Varje morgon i frukostmatsalen attackerades jag av vuxna människor utklädda till Musse Pigg och Pluto, som på ett otäckt vis smög sig på en bakifrån och kramades.
Min enda tillflykt var att ligga mitt i den delfinformade poolen. I en vecka.
Det blev som ett sorts Disney-koncentrationsläger. Fast med godis, glass och hamburgare istället för tortyr och straffarbete.
Äntligen skulle jag få träffa den rolige Eddie.
Hejsan, vad kul, började jag och fyllde på med: Berätta lite om din nya film? Okey, den skulle väl inte resultera i stora journalistpriset, men vad tusan vi befinner oss inne i en delfin och talar om en larvig komedi.
- Jag spelar en karaktär. I en film, svarade Eddie och så blev det inte mycket mer.
Nu är den igång och det är även 2010 års Guldbaggenomineringar. Ser ut att kunna bli ett cleac sweep för Pernilla Augusts regidebut Svinalängorna. 8 nomineringar inklusive Bästa film. Dessutom en nominering för Bästa kvinnliga huvudroll för Pernilla för filmen Miss Kicki.
Fulla finnar, autism och ännu mer alkoholism. Inte den gladaste underhållningen man kan tänka sig, men så handlar det ju om svensk film också.