Hans Wiklund
17:02, 29 September 2010
As far back as I can remember, I always wanted to be a gangster.
Huvudpersonen Henry Hill säger det ganska tidigt i filmen och redan där och då för tjugo år sedan visste jag: Det blir inte mycket bättre än så här. Makalöst manus, fantastiska bilder och en skådespelarensemble med DeNiro och Joe Pesci i spetsen.
Till och med Martin Scorsese mamma är fantastisk, hon spelar Joe Pescis mamma.
Nu har jag skrivit och sagt så mycket om Maffibröder att jag dränerat mig själv.
Jag känner att jag måste se den igen.
Hans Wiklund
13:22, 23 September 2010
Dessvärre är Wall Street – Money never sleeps inte riktigt bra.
Jag dyrkar Oliver Stone och anser att han lätt är en av USAs bästa regissörer, men det här var det tröttaste jag sett på länge. I sin iver att vara så aktuell som möjligt med bolåne- och finanskris har filmen blivit som ett påhittat och alldeles för långt reportage. Sjuuuukt slarvigt och fult.
Hans Wiklund
13:07, 22 September 2010
Hur kunde något som egentligen var någon typ av beställningsjobb från Paramount av en rätt alldaglig Mario Puzo-roman bli något av det bästa som gjorts? Tja, troligen för att jobbet hamnade hos filmnörden och visionären Francis Ford Coppola.
Han insisterade på oprövade skådespelare som Al Pacino och svårhanterliga galningar som Marlon Brando, att det skulle talas Italienska och slutligen ville han att det skulle vara en saga om den själva grunden för den amerikanska drömmen. Förvisso genom mord och utpressning, men likafullt den amerikanska drömmen.
På något mirakulöst vis fick han göra en storbudget film som många trodde var rena rama självmordet, men det gick. Och resten är filmhistoria.
LOVEFiLM
17:43, 17 September 2010
Så här mitt i slutspurten inför söndagens val så frågade vi våra medlemmar vilka filmkaraktärer de helst vill se på diverse ministerposter. Resultatet är entydigt och rösterna lades på starka karaktärer med konstruktiva idéer.
Trollkarlen Gandalf är Sveriges nya statsminister, tillsammans med bland andra jämställdhetsminister Pippi Långstrump, finansminister Robin Hood och försvarsministern Rambo bildar han regering.
För att se hela listan och läsa Hans Wiklunds politisk analys av våra ministrar klicka här!
Hans Wiklund
22:14, 16 September 2010
Profeten. Grym fransk fängelsefilm ni bara måste hyra.
Blonde. Mini-serie efter Joyce Carol Oats roman om Marlyn Monroe.
Hans Wiklund
14:49, 15 September 2010
Såg Vertigo första året jag pluggade filmvetenskap på 80-talet. En kanonfilm. Bertrand Hermans musik, förtexterna, affischen. Rubbet är bra. Blev dessutom helt besatt av Kim Novak. Frisyren, kläderna, sminket, rörelsekoreografin. I mitt tycke den mest perfekta skådespelerska jag någonsin settt. (Hade i och för sig inte sett så mycket film på den tiden). Men det var väldigt lätt att förstå att James Stewart blev helt uppslukad av henne.
En annan grej var att Barbra Bel Geddes spelade Stewarts kompis. Hon spelade ju Miss Ellie i TV-såpan Dallas. Något som jag definitivt hade sett vid den här tiden.
Hans Wiklund
15:46, 10 September 2010
Kick ass är nästan årets film och nu finns den på DVD. Älskade den.
LOVEFiLM
16:05, 09 September 2010
Kära filmälskare,
Efter alla torftiga vallöften, förutsägbara debatter och ett häpnadsväckande stort antal märkliga partikampanjer i TV är det snart hög tid att samlas kring valurnorna för att rösta fram en ny svensk regering. Men innan du gör det har du ett betydligt viktigare uppdrag: du måste hjälpa oss att rösta fram en svensk drömregering från filmens värld!
Totalt nio stycken ministrar ska utses. Vi har nominerat sex kandidater till varje post och behöver därför nu din röst för att utse en sällan skådad maktapparat som kommer att ta den svenska politiken till en helt ny nivå!
Hjälp oss att rösta fram ”Sveriges regering 2010 enligt Sveriges filmälskare”!
Rösta här!
Hans Wiklund
16:08, 08 September 2010
Tänka att göra sin bästa film när man är 21 år gammal. Spela huvudrollen, regissera, vara med på manus. Och därefter blir karriären en långsam spiral neråt mot undergången. Filmerna blev allt sämre och mer vidlyftiga. Lika så hans mat och dryckesvanor. I livets slutskede hankade han sig fram genom att regissera sämre sortens brittiska reklamfilmer. Colin Nutley berättade vid ett tillfälle för mig att han i sin ungdom jobbade med Wells på en produktion i London. Han var ett massivt fläskberg med slocknad blick, inte helt olik Charles Foster Kane i slutet av den här filmen.
